När planet lyfte och jag såg staden försvinna under molnen, kände jag en djup tillfredsställelse. Jag åkte tillbaka till en värld av strikta regler, hemliga order och risker som få människor förstod. Men jag hade lämnat min brors värld lite bättre än när jag kom dit. Och jag visste att nästa gång någon i en uniform klev in på Jax gym, skulle han inte skratta. Han skulle visa respekt. Inte för vad uniformen såg ut som, utan för det osynliga, tysta priset som personen inuti den hade betalat.
Marcus stannade vid kanten av mattan. Han var en man i femtioårsåldern, klädd i en grå pikétröja med anläggningens logotyp






